frisk luft.

Hej, nu ikväll gick jag ut och gick vid 6 tiden, jag gick ner till vattnet och satte mig på bryggan och bara, och bara tänkte ut, my new place. Sen gick jag in och la mig i badet sen såg jag lite tv å så, nu är kockan snart halv tio, tror att jag ska ta och röja undan på mitt rum, om jag orkar, sen väljer jag ut morgondagens outfit. Detta blir nog kvällens sista inlägg, kram.

tack!

I skolan har jag bara en som känner mig på riktigt, iallafall i klassen, sen har jag en utanför klassen också, mina två bästavänner.. Sen finns det då alla lärare, känns som om alla har något emot mig, varför, varför just jag? Visst, jag var den sociala slamsiga moa i sexan, men jag har förändrats, inse det.. Känns som om det går rykten om mig bland lärarna, ''den där moa i 7b hon är den värsta som finns, usch, var så otrevlig du kan mot henne!'', någon som känner igen sig?
Varje gång det händer att någon lärare är 'otrevlig' kommer allt tillbaka, alla minnen och allt det där fina, dom vet ingenting om mig. Telefon samtal och mejl kommer, dåliga såklart.. Idag kom det ett som fick mig att börja lipa, mamma svarade på ett sätt som om hon skyddar mig, tack mamma.
Det är inte många som vet vad jag gick igenom i sexan, ja andra år också, men sexan har varit extra jobbig för mig. Jag for in till akuten 5 gånger på en vecka, fick inga svar på vad det var för fel, massa gånger på vårdcentralen, men till slut fick jag svar på något blodprov som jag tog, 9 fyllda rör med blod, det kanske inte låter så mycket, men det var förbannat mycket, jag bara satt där och kollade när blod tömdes. Men iallafall, då vi fick svaren hade jag fått lågt blodvärde, vilket gör att jag blir trött, måste få energi oftare än 'vanliga' barn. Sen jag var liten har jag åkt in och ut på sjukhus, tagit sprutor osv. min mamma har alltid funnit vid mig då jag behövt henne, hon har alltid förstått mig. Hon går själv igenom detta, fast för henne är det värre, jag hoppas du vet att jag älskar dig mamma, vad som än händer..
Ja, om bara lärarna läste detta, skulle ni förstå mig då eller skulle ni fortsätta? Dåå, kanske alla förstår varför jag är deppig ibland och typ super glad ibland. 

förstörd

Hej fina bloggläsare!
Idag for jag till skolan som vanligt, vi började 08.30, sen kom vi in i klassrummet som vanligt, sen säger ingrid våran mentor.
- Men ska inte ni till bussen?
- När?
- Ja nu, maud är ju på busshållsplatsen nu. Hon väntar er säkert.
- Jaha men ni sa ju.. aja hejdå.

Så gick vi dit, sen åkte vi till coop, gjorde våran intervju som inte var någon intervju, när vi blev klara gick vi runt på stan i cirka 1 timme, okej 1 och en halv kanske. Vi köpte glass, strut och två kulor, 6 klubbor och stripsmeny från sunes. HAHA agnes å jag är coola, sen kom vi tillbaka till skolan hade redovisning å sådär. Sen när jag kom hem hade jag ingen nyckel och pappa hade låst, så jag satte mig på bron och väntade på att han skulle komma, tio minuter gick, jag höll på att frysa fast. Så jag tog på mig jackan och den andra tröjan, och la mig och typ sov på bron tills pappa kom. Sen plugga ja lite sen såg jag tv. Läste du ända hit? haha pusspådet..