Kalles!

Kvällen igår bestod av goda vänner, drinkar, tequila och jägershots. Det var faktiskt riktigt trevligt, över mina förväntningar helt klart. Vi for aldrig på pre-studnt, så istället sålde vi iväg våra förköpsbiljetter i kön och drog in till kalles istället. Det blev efterfest och sen drog jag och S hem till mig och sov. Idag har jag vaknat upp med den värsta bakfyllan någonsin, jag har på riktigt aldrig ALDRIG varit så här bakis i hela mitt liv. Jag har spytt i omgångar i typ sex timmar... jag har aldrig ens spytt dagen efter. Jag har alltså legat i sängen och bosatt mig där, jag har druckit en massa vatten, cola och mjölk som jag inte fått behålla, jag har köpt pizza där jag enbart fick i mig en svampbit. Jag har faktiskt haft det riktigt tufft idag, och jag har tyckt extremt synd om mig själv. Haha...
 
Nu ligger jag dock hemma hos hjärtat, vi har sett en film tillsammans och haft mysigt. Ikväll blir det nog bara CS lir och tare lugnt. :)
som jag älskar dessa tjejer 

Pre-studnt ▼

Idag är det jag o tjejerna som skålar, vi sitter hemma hos A och dricker lite vin, surrar och skrattar. Supertrevligt! Ikväll hade vi tänkt fara till pre-student, fast det blir nog kalles ändååå... :) vi hörs!

skålish

Bilfan

Jag har varit på praktiken i vanlig ordning, där har det faktiskt varit fullt upp och det har varit jätte roligt! Jag ser framemot att fortsätta min praktik där och kanske möjligtvis få mig ett extra jobb. Hade varit skitkul!
Till något mindre roligt: min bil.
Jag skulle köra hem från praktiken, också tog det typ hundra år tills det var min tur att svänga, så jag valde istället att gasa på och köra rakt över vägen, det blev en omväg hem men jag tänkte att det var värt det... jag hade liksom inte tid att stå där i korsningen och vänta på min tur. Jag körde hela vägen, tills jag skulle svänga höger in till mitt område där jag bor, DÄR, mitt i korsningen bestämde bilen sig för att dö. Jag fastnade liksom i snön som hade byggt upp en mur typ, också dog bilen, i panik ringde jag mamma och skrek, pappa och morfar. Tillslut kom morfar (min hjälte) och hjälpte mig med startkablar, det gick super, bilen startade MEN den tog sig inte en meter. Så där satt jag fast. Det var bara hem och hämta spade så vi kunde gräva fram bilen, det tog sin tid, men jag har äntligen tagit mig hem... sådär en och en halvtimma senare. 
Jag som såg framemot att komma hem, ta mig en powernap och se lite TVD. Nope, bilen bestämde sig för att bråka... såna här dagar är det inte roligt att leva med dig.
 
Jag kom på att jag har ju glömt lägga ut bild på min pärla!