Funderare & periodare.

Man skulle kunna säga att jag är en sån här ''funderare'', jag funderar så mycket på allt mellan himmel och jord. Jag funderar på livet, framtiden, det jag blir glad av, det jag blir ledsen av, jag skrattar och sen gråter jag en skvätt. Vissa kanske skulle beskriva mig som jävligt ostabil då jag snabbt kan vända från glatt humör till tårar, men jag skulle nog inte själv vilja beskriva mig på det viset. Jag skulle vilja säga att jag ändå är en ganska stark person, för allt jag gått igenom och för hur jag ändå lyckas hålla humöret uppe (ibland) trots att allt känns meningslöst.
Jag har mina perioder, om man säger så, jag är en periodare. Ena veckan vill jag bara ligga hemma och äta chips, bli behandlad som en drottning och känna mig älskad (bekräftelsebehov). Medan andra veckan vill jag träffa folk, lägga i några växlar och bara köra på mitt eget race - inte känna efter så mycket. För när man är en sån som jag, en funderare, då hinner man fundera på saker tusen gånger om och det blir bara mer och mer komplicerat. 
Varför jag skriver det här nu är för att jag sitter och funderar så jävla mycket, jag bara tänker och tänker, jag känner mest sorg. Varför? Jag har ingen aning, det känns bara tungt på något sätt, det är mycket jag har att reda ut. Fast trots sorgen så känner jag mig stolt, för att idag fick jag ett samtal om att jag vunnit solander stipendiet på 14800 kr, från i somras, skolan alltså. Så jäkla grymt. 
 
Jag befinner mig i vuollerim just nu, kan väl kanske vara därför jag känner mig lite ledsen, för att här är jag ensam och ingen som fyller upp mina extrema bekräftelsebehov. Jag är helt ensam. Imorgon kommer jag att sluta lite tidigare och åka hem för att sälja aloe vera produkter på Berlins inne i stan, sen kommer jag att sova hos hjärtat och bege mig tillbaka hit igen på morgonen därpå. Fullt schema. Japp.
 
Godnatt.