Fick feeling

Jag kan inte förneka det faktum att jag inte haft en dans på rosor till liv de senaste veckorna, eller typ sen i somras. Det har varit stress, svett och tårar. Typiska tjejkomplex och draman. Kärleksproblem och ekonomiska kriser. Krav som samhället kräver utav en = ångest, ångest, ångest. F*ck you samhälle, f*ck you normen - seriöst, i dagens situation kan man inte vara sig själv. Man måste överspela och vara fantastisk för att passa in. Trots att alla är fantastiska med arbete som utan arbete, med smink eller utan, tjock eller smal - ja ni fattar var jag vill komma. Det var inte det här jag ville skriva om nu när jag tog upp telefonen, men likt förbannat dök mina hjärnspöken upp och ville förmedla. Jag lider med er alla som lever i den här stressiga vardagen där man ska passa in, man ska klä sig och sminka sig rätt. Prata med rätt personer, lägga ut fina bilder på insta och få över 500 likes. Det är så vidrigt. Men jag älskar er alla människor, jag älskar mig själv och jag hoppas att ni alla vet om hur unika och fantastiska ni är på era egna vis.

Jag är jättepeppad på livet och på mig själv. Jag har mått bra de senaste dagarna, sen i torsdags och det är alltså fem hela dagar utav äkta leende och skratt. Det är inte mycket, men det är några dagar påväg åt rätt håll. I lördags var jag ute och festade, jag blev utom kontroll och det fick jag visst sota för under söndagen. Men vad gör det när man har en fantastisk familj, och en fantastisk morfar som sjunger i Byske kyrka klockan 18.00. Jag och mamma åkte ner dit och åt middag på en pizzeria, sen var vi på andakt där min morfar och hans kör sjöng så vackert. Idag har jag gjort massor med saker. Jag ställde väckarn för att baka fram julen med mamma, vi gjorde lussebullar och mariannetryfflar. Sen plockade vi fram julen, vår gran blev helt amazing! Efter det åkte jag till M där vi rockade en grym laxpasta i citronsås, vi såg ett avsnitt av Kniven mot strupen och bara myste. På kvällen åkte jag till Amanda för tjejkväll fylld av tjejsnack. Det var välbehövligt och jättetrevligt.

Efter den här dagen känner jag mig så tacksam, jag känner mig tacksam över det livet mina päron gett mig och över hur jag nu har kontroll över mitt liv och har makten att själv välja vad jag vill göra. Jag har ingen förälder som bestämmer vad jag ska göra, jag lever inte i en diktatur och jag lyssnar på mig själv. Fattar ni vilken känsla egentligen? För oss i Sverige är det normalt att kunna göra vad man vill, men i andra länder är det inte så och det är så svårt för oss svenskar att se det och framför allt förstå det.

Imorgon ska jag åka upo till Vuollerim för att skriva papper med flyktingarna och på onsdag drar jag igång första lektionen med svenska förberedelser inför SFI. Jag tror att det är ett bra jobb för mig, jag som älskar att hjälpa andra och se andras framgångar. Jag som älskar mina flyktingar uppe i Vuollerim. Jag är evigt tacksam att jag får denna möjligheten. Jag kommer att få bo på hotell, inklusive frukost och hela köret. Sen åker jag hem på torsdag kväll, stannar hemma till måndag och då drar hela schemat igång. I fyra veckor ska vi köra på ett schema måndag-onsdag, svenskalektioner från 09.00 - 17.00. Det ska bli så spännande och jag är så peppad.

Jag önskar att jag kunde peppa er alla, med min positiva energi. För ni alla förtjänar det. Men, en bamsekram till er och speciellt till dig som behöver det just idag. KRAM.

1 Anonym:

skriven

I love your lussekatter =)!

Kommentera här: