It will be okey they said

Helgen kom och jag gjorde inte ett skit. I söndags hade jag kalas med mormor, morfar, min moster och min kusin Robin. Jag träffar min kusin en gång per år och det är den 23:e december då vi firar lilla julafton. Jag känner honom inte. Men efter söndagens besök såg jag inte den lilla pojken utan jag såg någon som var äldre och på god väg att bli en man. Påminde lite om mig själv när vi diskuterade skolgången, men målmedveten och driven på ett helt annat sätt än mig. Han är fantastiskt duktig i hockey och jag blir så stolt, han höjer upp vårat släkte på något vis. Jag tror att vi alla i familjen är oerhört stolta över honom. Nå ja, jag är glad att jag fick se honom och ändra syn, faktiskt.

Måndagen kom och jag åkte upp till Vuollerim klockan 05.30, startade första lektionen klockan 09.00 och slutade sista lektionen klockan 17.15. Då åkte jag till ett par från Kapstaden, de är här på semester, i Vuollerim, PÅ SEMESTER. Alltså... det är oerhört konstigt. Men, detta ställe intresserar dem och de älskar byn. Vi samtalade rätt länge och flitigt, jättetrevligt. På onsdag kommer deras dotter och då ska vi alla ta en lunch tillsammans. Jag har hittat två nya vänner, från Kapstaden (ett av mina drömresmål) och kanske jag klickar med deras dotter också... man kan inte ha för många kamrater.

Idag var det betydligt jobbigare att kliva upp än igår, förmodligen för att det var så s*tans kallt i mitt hotellrum. Och för att jag var trött. Jag gick upp till frukosten och började hälla äppelsaft i min djuptallrik. Eh, jättetrött? Ja. Jag fick göra om och göra rätt, jag hörde hur en i personalen, som också är en flykting och god vän till mig, fnittrade åt mig. Haha, med all rätt faktiskt. Lektionen drog igång och det var en lektion ur toppklass, det gick så bra och det var en riktigt rolig lektion. Sen var det julbord på hotellet, yuuimmmiiie!! Också fortsatte jag med lektionerna igen.

På kvällen har jag varit hos en av mina bättre vänner, Mohammed. Vi har ätit hemmagjord glass på Syriskt vis. Jag har hjälpt honom beställa via nätet för första gången, med personnummer och allt. Det var ett stort ögonblick för honom, han försvenskas mer och mer för varje dag. Vi har även kollat på bilder från Syrien, wow vilket liv och vilket land säger jag bara. Jag ska besöka det landet när UD säger att det är ok. Jag ska äta den goda arabiska maten, jag ska shoppa kläder i de stora galleriorna och sen luncha på en mysig restaurang medan vi röker vattenpipa. Syren är, eller var, ett rikt land. Och som jag får det berättat för mig, och som jag faktiskt läst lite om, så är det motsatsen mot vad jag (säkert många fler) trodde att det skulle vara. Jag har typ en fattig bild av landet bara för att det är typ Asien, Mellanöstern, men det är helt fel. Jag älskar även att höra historierna om livet han, och de andra, levde i deras hemland. När de visar sins vänner, familj, hus, djur, arbeten, fritid - allt. Det är så roligt, som en saga.

Gud vad jag skriver mycket nu på sistonde. Jävlar. Jag känner mig inte ens färdig. Men jag tror jag ska avrunds nu för att jag ska ju som sagt upp till frukosten imorgon. Sen är det arbete till klockan fem som gäller och efter det --> hemgång. Yey!

1 Anonym:

skriven

Hulk smash!!

Kommentera här: