Min stora familj

Ännu en dag fylld av lektioner. Idag är migrationsverket på förläggningen så det innebär mycket spring för mina elever, så vi kör en liten paus nu. Jag blir så glad, nästan rörd, när mina flyktingar fått hem ett papper eller ett glatt besked och jag är den första dem går till. Ett exempel är det som hände nyss, en person har fått ett brev där h*n ska få börja SFI i Jokkmokk. "Moaaaa, titta!" Säger personen med glimtande ögon, ren glädje igenom och en stolthet av dess like. Bara att en sån sak, som för oss naiva svenskar kan verka mesigt, kan göra någons dag. I skrivande stund kom ännu en person, gladare än den förra, men ett papper i vardera hand. "I am awesome, uppehållstillsånd - SFI. Jag är bäst." Också hoppande han till som ett glädje skutt likadant som vanheden i jönssonligan brukade göra. Jag blir så stolt. Jag har följt med dessa människor i ett år, från det att de kom till sverige - till nu. Jag skulle kunna göra en timeline för varenda en som vistats på highland för att jag känner dem så pass bra. Jag skulle kunna göra en timeline från första mötet med dem till nu, det är en enorm utveckling från varje enskild individ. Vissa pratar redan flytande svenska, vissa kan göra sig förstådda, vissa har jobb. Alltså ni förstår inte vilken resa vi varit med om - tillsammans. Jag är så tacksam att jag får vara en del i deras liv. Jag ska göra allt i min makt för att hjälpa dem och stötta dem. Så som dom många gånger stöttat mig när jag känt att det varit en tuff tid i arbetet, eller kanske en tuff tid i mitt personliga liv. De har alltid stöttat. De har lärt mig så mycket om allt, men speciellt om livet.

Kommentera här: