Den bästa.

Du är min Gud. Och jag älskar dig så mycket min fina, fantastiska, snälla, omtänksamma, roliga mamma.

Grown-up life

Jag ville bli vuxen. Ni vet. Jag ville ha ett jobb där jag tjänade mina egna pengar, göra vad jag vill utan föräldrar som bevakade vartenda move jag gjorde, egen lägenhet och eget ansvar. Mitt eget ansvar och bara mitt.
Nu är det mest jobbigt, man ska måsta laga mat och fixa matlådor inför dagen därpå. Städa. Tvätta. Betala räkningar. You name it. Jag älskar att det är mitt ansvar och att jag gör som jag vill, men jag hatar att jag är i detta ensam.
På sistonde har jag dalat ner i en lång jäkla dal, jag känner inte igen mig själv längre. Sen jag och mitt (fina) ex gjorde slut så har jag tappat mig själv. Jag är trotsig, tar risker, lyssnar inte på någon och provocerar gärna. Vad är det för jävla period, måntro? Låt den gå över fort. Nu är det PDOL i alla fall och jag kommer vara ledig i fyra dagar. Idag spenderar jag dagen med städning av lägenheten. Kul!

Smärtan kom och tog över

Sedan lite mer än en månad tillbaka har jag haft problem med lite olika saker. Först min huvudvärk som påverkat synen rätt mycket, gissar på spänningshuvudvärk och därför har jag inte sökt hjälp. Eftersom jag haft denna värk dagligen nu i över en månad börjar jag känna att det räcker nu, samtidigt som det påverkar min syn och att det idag har gått ner till axlar och armar. Det är tungt att bara lyfta armarna. Så jag är i full rulle och letar en naprapat, alternativt en sjukgymnast. Tyvärr har de mesta semester.
Sen har jag haft problem med magen, läkaren misstänker infektion i tarmen men kan inte säga säkert förrän vi fått provsvaren. Jag har dock själv gjort en egen utredning och den gemensamma nämnaren för alla gånger jag haft krampont i magen är då jag druckit coca-cola. Efter en stunds googling så fick jag fram att man kan vara allergisk mot ett färgämne. Skit tråkigt då coca-cola är mitt missbruk och det bästa jag vet. Nå, ja - mitt välmående går före colan.
Jag har sinnesjukt ont i hela kroppen idag, jag är jätteledsen för detta och det känns som att jag bryter ihop. Jag kan inte fokusera på något annat än smärtan och jag går runt med "gråten i halsen". Jag vill bara gråta. För det gör så ont. Ska alldeles strax få alvedon och sen ber jag till gud att jag får en bättre fortsättning på den här skit-morgonen.