Weekend

Helgen har varit bra. Jag har hunnit med en hel del, bland annat middag på olearys med tjejerna och efter det en utgång.

Igår mös jag och Nastja hemma hos mig med film och ostbricka. Så jäääkla gött. Nu ligger jag i soffan och har precis börjat se narcos, sen blir det kvällspass på jobbet.

Min andra halva.

Även fast vi inte längre är tillsammans så är han ändå den finaste människan på jorden enligt mig. Han vet allt om mig, han känner mig och han är min andra halva. Han är min bästa vän som jag kan ordbajsa om allt med, jag kan vara mig själv fullt ut, jag kan gråta och skratta på ett sätt jag inte gör med någon annan.

Jag tror inte att jag någonsin kommer att hitta någon där jag kan vara lika bekväm som med honom. Det är något speciellt.

Vi har setts under sommaren och nu på sistonde lite oftare, som vänner. För att det blev en stor omställning och vi båda funkar bra i varandras närhet. Det är så bekvämt. Nu flyttar han på lördag och det kommer att bli en stor sorg för mig, men även ett sätt för oss båda att starta om och hitta oss själva. I alla fall jag, för jag vet inte vem jag är utan honom. Jag är ledsen och nästintill förkrossad, för det känns som ett sista farväl. Förmodligen kommer vi nog inte att ses något mer på flera år - vem vet, då kanske vi glömt bort varandra. Det tror jag dock inte, men ni förstår mina tankebanor. Jag ska få vara med och skjutsa till flygplatsen och då är det ett sista farväl. Min andra halva kommer att försvinna, min bästa vän och min första stora kärlek.

Skitdag.

Hej på er!
Det som skulle bli en bra dag, blev en dag helt åt helvete. Med fina ord. Började klockan 07, och det säger sig självt - man är inte så mycket till människa den tiden. På det blev det en gynundersökning tidigt på morgonen, för mina besvär som jag gått runt med i snart två år. Tänkte att det var på tiden att ta reda på vad jag har för fel, nu när jag ska sätta in spiral... eller p-stav. Har inte bestämt mig ännu, vad rekommenderar ni? Det är inte nog med att en gynundersökning i sig är sjukt förnedrande och obehagligt, men där förbannade överläkaren var så värdelös. Han sa att min kroniska smärta, ni vet den jag klagar över typ hela tiden, den är påhittad och ligger i mitt psyke. Han även att jag hittade på under undersökningen, då jag berättade för honom var det gör ont. Sen sa han att jag har ändå levt med min smärta i cirkus 2 år, så varför inte vänta 2 år till? Hora.
Jag blev både kränkt och ledsen, jag blev faktiskt jätteledsen. Han fick mig och känna mig liten, fejkad och riktigt jäkla dålig. Dumma läkare. Dagen fortsatte och jag gick mest bara runt, känns som att jag inte gjort någonting viktigt idag. M slängde ihop en kycklingwok åt oss, det var typ höjdpunkten idag. Nu ska jag lägga mig och tycka synd om mig själv.
 
Här är jag och Git. Min älskade lilla kille.