Så mycket kärlek.

I onsdags åkte jag och en vän från förläggningen till Dorotea till Ayham och pappa. Min flyktingfamilj. Jag och Ahmed började köra klockan 10 och var framme klockan 17. En lång färd, där vi stannade i Sorsele för en bit mat. Riktigt dålig mat, men man kan ju se det på den positiva sidan: jag har varit i Sorsele. Sen har jag aldrig varit såhär långt inne i landet, så vi har passerat en massa kommuner och små byar som jag inte ens visste existerade. När vi åkte där så la jag speciellt märke till en by, jag minns inte namnet på den, men det var efter vägen och plötsligt från all skog så skulle vi sakta ner till 50 km/h och där var det några få hus. Sen var det över. Men det var inte det som fick mig att börja tänka, utan det var de där få husen som fick mig på andra tankar. Husen var nämligen överfyllda av julpynt. Träden, husen och allt på gården hade ljusslingor och tomtar. Och då tänkte jag "var tusan har jag hamnat, bor tomten här, måntro?" Det såg så himla mysigt ut.

Väl framme var det direkt fotbollsträning som stod på schemat. Jag älskar att se Ayham spela, han verkligen lever in i rollen som fotbollsspelare och han ger allt. På fotbollsträningar brukar man (de flesta) inte alltid ge allt, man springer inte det fortaste man kan och man ser det inte som på liv och död. Men han, han springer för kung och fosterland och ger gärnet. Sen åkte vi hem till dom och fick se deras nya hem, jättefin lägenhet och stor. Sen har de många vänner som är här titt som tätt, dörren plingar och någon kommer på besök. Har varit säkert sex olika personer här under två dagar. Det är roligt att se, att de kommit in så bra och fått så många nya vänner.

Vi har ätit mycket god mat, busat och skrattat. Som vanligt. Måste bara få dela med mig av en sak min lillebror sa som fick mitt hjärta att smälta. För er som inte vet så har Ayham och hans papps hjärtan av guld, de är så fantastiska på alla sätt och vis. I alla fall så frågade han mig om jag har många vänner, nej svarade jag och då sa han men moa, du kan få några av mig. Hur söt som helst. Någon timma efter det tar han fram telefonen och visar några vänner, sen säger han igen, du kan få ta hur många du vill - det här är ... och han heter ..., förstår ni hur lyckligt lottad jag är som får ha dessa i mitt liv?

Idag är det en ny dag och vi ska strax gå till ica. Jag har två dagar kvar här i Dorotea, det är roligt att få stanna en längre stund faktiskt. Så på söndag är det hemgång.

1 Anonym:

skriven

Ja! Det är alldeles fantastiskt, bra och meningsfullt att du får ha en extra familj. Det är du mycket värd. Ibland tänker jag att det kanske är så det var menat; att du skulle ha en stor familj. Och det har du aldrig kunnat få via mig och pappa =). Det är ju något som både du och jag sörjer. Kanske inte varje dag, men så pass att det är värt att nämna och fundera/tänka på tillsammans. Och det upplever jag att vi gör, du och jag. Det är bland annat utifrån det som jag faktisk är tacksam för att du har hittat Ayham och pappa. Att Ayham och pappa har hittat dig. Att ni har hittat varandra, och att ni har tagit varandra till era respektive hjärtan.

2 Anonym:

skriven

Så söta ni ser ut i era mössor. Jag tycker det är bra att Ayham och pappa har ordentliga vinterkläder så de inte fryser så mycket. Ni ser ut att ha roligt och ni verkar glada. Om ni är glada är jag och pappa också glada.

Kommentera här: