Bortom rädsla finns frihet

Filipstad var en liten och gammal stad, jag uppfattade den som gammal då de flesta byggnaderna såg gamla ut och butikerna var få (där av liten stad). Det var dock jätte fint då det var en kanal som sträckte sig genom hela staden och mysiga parker. När jag klev av på busstationen så ser jag ett tivoli, samt marknadsstånd, så jag hamnade mitt i Filipstads festival. Jag valde alltså rätt helg för besök, för jag älskar ju festivaler! Ayham och hans pappa bodde i en liten etta, så där bodde vi alla tillsammans. Vi åkte karuseller och shoppade. Jag träffade även en kille på marknaden, som jag sen gick ut på dejt med!!! Det var min första dejt med en främling och det gick faktiskt bra, det var lätt stämning och det fanns saker att samtala om. Jag insåg ju rätt snabbt att han inte var min typ av kille, men det var ändå trevligt. Så efter dejten hade Ayhams pappa, min extrapappa, ett långt faderstal om kärlek och om livet. Dom är verkligen som min familj, hans faderstal fick mig verkligen att inse hur mycket dom betyder för mig.

Påvägen hem gick ungefär allting snett, och det var nära att jag skulle missa flyget. Jag var känslig och satt ungefär och grinade hela hemresan. Så efter den resan blev jag typ bankrutt, jag har blivit tvungen att slösa så otroligt mycket busspengar på grund av våran skitkollektivtraffik.

Eftersom jag höll på att missa flyget så ringde jag till min biologiska pappa och frågade om skjuts. Han hämtade mig, och han hade med sig Alexander, min lillebror. Hela det mötet har startat så mycket tankar och funderingar i mitt huvud, jag är verkligen nyfiken på min lillebror...

Det blev ett långt inlägg, men det är för att det hänt så mycket denna helgen. Och det har startat massor med känslor och tankar.

Kommentera här: