Comeback

Mina vänner. Det är så otroligt längesen jag uppdaterade här och sanningen är att det har hänt sjukt mycket på den här tiden. Jag har praktiskt sett flyttat in hos min bästa vän Amanda, vi har umgåtts nästan dag och natt flera veckor och jag kan inte vara mer tacksam. Jag är tacksam för att jag har den finaste vännen på jorden som välkomnar mig i sitt hem, som lyssnar på mig och som skrattar tills man gråter med mig. Vi har galet roligt tillsammans. Och det är inte nog med att vi nästan är sambos, för den 1a juni kommer jag att flytta in i hennes lägenhet och hon kommer att flytta en våning ner. Wow. Jag ser så mycket framemot att få flytta in till stan, alltså jag kommer bo mitt i stan (!!!) och jag kommer på granne med min bästis. Det är fan friendship goals. Jag längtar.

Annars har jobbet som lärare ute på havsbadet rullat på, jag har hunnit ha 11 grupper och just nu är jag inne på de sista grupperna. De kommer att ha sista lektionen nästa måndag. Det har varit en ära och även lärorikt att lära ut, träffa människor från olika kulturer och faktiskt även fått någon ny vän. Jag fick äran att få en fantastisk kollega i min egen ålder, vi klickade och vi har haft sjukt roligt att få jobba med henne. För två veckor sedan bestämde hon sig för att sluta, så det har varit lite trögt att få ta över alla lektioner och så, men jag har kommit på banan igen och det är så himla roligt. Jessika har nämligen fått ha de "duktiga" eleverna och nu när jag fått ta över de grupperna har jag börjat inse hur roligt det är med läraryrket. Jag menar, vi kan samtala, skratta och prata om saker som inte har gått att prata om med mina andra elever. Förra veckan fick jag en riktig skrattattack, det var förvisso helt sjukt för jag kunde inte ens avsluta lektionen för att jag skrattade så mycket. Det var otroligt roligt, men jag kunde inte andas, tårarna sprutade och så fort jag tittade på mina elever började jag skratta. Haha. Men jag trivs med mitt jobb, men det är ingenting för mig i längden. Jag är inget lärarmaterial, jag känner mig inte riktigt hemma där. Jag jobbar min sista dag 2 juni och sen kommer jag att återgå till psykiatrin igen, som jag jobbat på två somrar och varit vikarie lite till och från på. Hur som helst är det inte som de andra somrarna, utan jag har fått jobb (!!!) jag har skrivit på kontrakt fram till februari, 100 %. Wow, jag är lycklig.

Tanken var egentligen att jag skulle jobba inom hemtjänsten i Norrfjärden under sommaren, eftersom de behövde vikarier efter sommaren också. Jag gick klart min intro. Jag kände mig inte alls hemma inom hemtjänsten, jag vet inte om det var för att det var ett främmande yrke för mig eller om det var för att jag inte kände någon där, men jag trivdes inte, men jag skulle ju fortsätta eftersom jag inte hade något annat jobb. Men så ringde chefen på psykiatrin, dagen efter var papprerna klara och jag hade ett samtal att göra. Jag frånsa mig mitt jobb i Norrfjärden.

Jag lovar er att mitt liv går som på räls just nu, jag får allt jag drömmer om och jag lever ett sånt roligt liv.

Jag har hunnit två svängar till Dorotea, till min andra familj och det har varit så mysigt. Fyfan vad jag saknar dom, verkligen. Ayham har utvecklats inom det svenska språket och han har fått vänner, han spelar fotboll (jätteduktig) och han trivs. Han har börjat säga "asså..." och "jag bryr mig inte", som en äkta svensk, haha. Jag önskar att jag kunde ge honom hela världen, min lilla kille. Jag var där i mars och då var vi på en fotbollsturnering i Åsele. Gissa vem som vann hela turneringen? Gissa vem som gjorde 16 mål på 5 matcher? Gissa vem som fick stå på pallen och representera hela laget, om inte lilla Ayham. Jag är så stolt att jag spricker, jag satt där som en äkta fotbollsmorsa och skrek och hejade. Wow vad jag längtar tills han är stor och han spelar "riktig" fotboll. Nämnde jag att jag är stolt? Jag är sjukt stolt... familj är inte kött och blod, familj är dem som beter sig och är som en familj. Han är min familj.

Annars så har jag festat typ varje helg sen nyårsafton, det kanske har varit fyra nyktra helger sammanlagt. Det har tärt på kroppen endel, men jäklar så kul jag har haft. Jag lever ut singellivet med mina tjejer, vi har skitroliga förfester där vi snackar skit och dansar. Sen går vi ut och träffar människor och dansar. Det är riktigt roligt. Jag har lärt mig använda lösögonfransar och klackskor också. Alltså hallå, jag har köpt de vackraste paret skor, någonsin (!!) ett par over knee stövlar från dinsko. Jag rockar dom. Ni ska få se någon dag. Jag har även blivit en shop-aholic på wish, det kommer minst ett paket i veckan hem till oss. Jag har beställt en massa fiffiga (och ofiffiga) saker och beställningarna bara rullar. Jag skäms nästan över hur mycket jag har beställt, haha.

Igår hade jag och Sandra en supermysig kväll hemma hos henne med melon, ost, skinka, jordgubbar och nutella. Asså... hur gott som helst, men framför allt mysigt. Åh, hon är en sån fin människa och jag är lyckligt lottad att få ha henne i mitt liv. Jag fick en present av henne, det var ett litet halvt hjärta där det stod best bitch, ni vet ett sånt där bestfriend hjärta, och hon ska ha den andra delen av hjärtat. Alltså jag blev så glad, för den lilla saken, för det är verkligen så. Hon är den jag vill dela det där hjärtat med, vi har känt varandra så länge och vår vänskap kommer finnas med mig var jag än går. Fint va? Haha!

Sen idag har jag och mamma haft det så otroligt bra. Först lunchade vi på västra kajen, där vi satt ute i solen och avnjöt varsin brie & salami macka, sen körde vi runt en stund och sen hämtade vi cyklarna och cyklade runt. Jättemysigt. Efter det så mötte jag upp Mattias, vi hämtade mat från max och åt den på en filt i solen. Det var fint. Vi är inte tillsammans, men vi träffas ibland och vi håller ändå kontakten. Så just nu är det som det ska va, typ, det är klart att jag saknar honom vid min sida varje dag, men det funkar ju inte utan kärleken tyvärr. Jag älskar honom, men det funkar helt enkelt inte, därför värdesätter jag det vi har idag. För vi kan umgås som vanliga människor, det är fantastiskt.
Efter det åkte jag och Sandra till Luleå för en liten donken utflykt. Vi surrade så mycket så vi glömde till och med starta radion. Det är skönt med roadtrips, man hinner avveckla många surr-ämnen. Det var i alla fall trevligt och spontant. Jag älskar trevligt och spontant.

Nu ligger jag i sängen och funderar lite över livet och kärleken. Det kanske låter löjligt. Men kärlek är viktigt för människan, och just nu får jag kärlek från alla håll och kanter men inte från den jag vill att det ska vara. Alltså det finns ingen speciell, men jag önskar att det fanns det så att den kunde ge mig det. Förstår ni? Jag är just nu i ett ställe där jag bara skulle vilja ha lite äkta kärlek. Samtidigt som jag älskar singellivet. Jäklar så skönt det är på många sätt och vis, jag behöver bara bry mig om mig själv liksom, men vissa dagar känner man sig lite extra ensam. Typ som idag, jag kommer hem från en fullspäckad dag som jag bara spenderat med vänner, också känner jag mig så där ledsen och ensam. Det är så patetiskt, men i dagsläget är det så och det får man ju bara acceptera. Jag går ju i kbt (kognitiv beteende terapi), jag träffar en fantastisk kvinna som har gett mig många funderingar kring livet och vardagen. Och jag kan med handen på hjärtat säga att jag mår så mycket bättre nu än för 3 månader sedan. Jag är påväg åt rätt håll, jag mår bra större delen av dagen, det är bara vissa små bekymmer kvar att bekämpa. Men visst är det fantastiskt? Jag mår bra. Jag har många vänner. Jag har fått jobb. Jag har fått lägenhet. Ja, det är fantastiskt.

Imorgon ska jag jobba i vanlig ordning och sen ska jag möta upp Agnes, vi ska gå på nodo och skvallra. Jag längtar, jäklar vad jag saknar den tjejen. Det ska bli kul med en liten reunion. Det var sååå längesen.

Nu är det faktiskt godnatt. Sorry för ett långt inlägg, det har tagit mig ungefär 40 minuter att skriva detta. Jag saknar att skriva, okej??? Godnatt.

Throwback

Har världens nostalgitripp ikväll, har gått igenom och rensat alla mina kameralbum i telefonen. Tänkte bjuda på en liten throwback.

Går tillbaka i tiden då jag var i Malta. Första gången ensam med en killkompis, andra gången med ett gäng från Piteå. Åh vilken semester, underbart. De första två bilderna från när vi såg Sverige - Irland och hade en egen ölpump. Sen gick vi ut på bargatan och hamnade i bråk med några irländare, gissar att de var arga över förlusten. Och i övrigt hade vi en skitrolig kväll.

Här var vi i Kreta, vi hade hyrt en bil och körde runt ön. Amanda var så bränd att hon var tvungen gå runt i heltäckande, när vi sen nådde vår slutgiltiga destination som skulle vara den rosa stranden, så gick hon med paraply och såg helt sjuk ut haha. Vi hade så roligt.

Lämnade sen Vuollerim. Kom tillbaka på besök. Började så småning om jobba där igen, som lärare. Wow!

Grillpremiär. Midsommar. Premiärost i min nya lägga. Min snygga sommarkropp.