A beautiful soul is never forgotten

Igår fick jag göra något jag aldrig hade trott att jag skulle behöva göra, det var att begrava min barndomsvän Deniece, som jag känt så länge jag kan minnas.
Alldeles för tidigt, med hela livet framför sig så har hon gått bort. När kyrkklockorna ringde för henne så kunde jag inte låta bli att tänka på hur det är sista gången en kyrkklocka ringer för henne... inget bröllop, inget dop, bara tomt. 
Det var inte så här det skulle sluta. Jag kan inte förstå och jag vill inte förstå, men jag förstår att jag någon gång måste acceptera vad det är som har hänt. Jag är så ledsen för dig, för din familj och alla dina närstående. Jag hoppas att du funnit ro, och att du sover gott. Min kreativa, glädjespridande, fina, glada, roliga, omtänksamma och vackra vän, Deniece.
 
Jag är tacksam över alla minnen vi har skapat tillsammans och jag är tacksam över att du är en stor del av min barndom. Jag kommer att förevigt bära med mig dig och bevara våra minnen väl. 
 
 
 
 

Kommentera här: